Bilden som startade allt
En dag fick jag ett fotografi av en vän som vet att jag tycker om att gå i skogen. Han hade gått förbi den gamla stenbron i Philadelphias skogar och tänkte att jag skulle tycka om den. Direkt när jag såg bilden framträdde en figur i röd kåpa på dess krön. Vem står på stenbron och väntar? Då föddes den första scenen ur manuset HJÄRTKUPA.
" utkanten av lövjerskornas rike låg en bro av sten. Bron välvde från sida till sida, som om den satt sig ned för att dricka." ur HJÄRTKUPA
Det var en gång…..
……. en värld som var på väg att rämna.
När tiden står på sin yttersta kant, på väg att falla, då ligger allt hopp i några få osannolika hjältars hand. Med mod och beslutsamhet kämpar de tillsammans mot alla odds, för att rädda världen.
Det här är är något helt nytt. Jag har aldrig läst en saga med så rikt och mustigt språk. Jag känner verkligen hur jag är där i skogen, bland vättarna och älvorna. /Eva
Status: Manuset klart, letar förlag.
En poetisk saga som öppnar dörren till Bauers värld
HJÄRTKUPA är en vacker spänningsroman med grund i svensk folktro. Den handlar om hopp och mod. Om att våga göra det man aldrig gjort och lita på att hjälpen kommer när vi behöver den som mest.
Du som läsare får träffa vätten Vidje, som har blicken ut i skogen, in i äventyr och hellre vill göra nya redskap än att sitta bland elden och berätta historier med de andra vättarna. När bäcken sinar och örterna vissnar, när matbordet inte längre dignar av mat då viskar skogen om att Hjärtkupa vandrar på jorden igen. Varelsen från tidens veck som varslar om oroliga tider.